Något jag lade märke till i Palma var att där fanns så många långa, slanka kvinnor. Som att "alla" nordens Vata kvinnor utvandrat till solen på Mallorca. Vilket inte är så underligt då värme, sol och hav verkar direkt balanserande på en Vata. Det kändes lite som att jag hittade massor av medsystrar, fast att jag inte lärde känna så många. Men energin passade mig ungefär som ett par favorit jeans gör. Man glider i dom och jeansen bara sitter så där perfekt. Tyget är mjukt mot huden och man känner sig "hemma". Så känns Palma för mig. Igenkännande, vardagligt, mjukt och perfekt.
Nu ska inte fortsättningen av denna blogg enbart handla om min Palma längtan. Men det är min blogg och just nu är det i den här energin jag är.
Jag försöker få inspiration här hemma och behålla min lugna och sköna känsla inombords. Men bara att öppna dörren och möta kyla får mig att tappa energi.
Vi packar upp och tvättar idag, jag och Linn. Ska gå igenom garderoben och se hur "koftfronten" ser ut. Jag dricker café au lait (min variant, en espresso med skummad havremjölk som rundas av med en skvätt grädde), ringer runt till lite vänner men alla har fullt upp. Det är ju så...med vardagen... Det kommer nog ta ett par dagar att acklimatisera sig till vardagen i Båstad. Inombords formar vi en framtid vi önskar. Ger näring till fröet vi satt. Vårdar det ömt för att kunna plocka den vackraste blomman.
I always have the freedom to chose my thoughts
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar